Maxinne och jag pysslade om oss lite extra när vi ändå var inne i stan .

Vi gjorde Minx hos Fridas och blev jättenöjda. Ska bli intressant att se

hur länge det håller...återkommer om detta...!

Sommar kram

Lena

Älskar dessa produkter från norr...jag fick ett vackert rensmycke av Annika Brännström när jag träffade henne på Formex!

 www.laplandwdesign.se/

Hej igen...<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />

Nu börjar min tillbakablick under de elva veckor vi tillbringat på Koh Lanta...

När jag sist skrev så hade Trixi börjat skolan och allt flöt på väldigt lugnt och skönt i väntan på min make och flickornas kompisars ankomst till Lanta.

Nästan så jag funderade hur jag skulle klara nästan tre månader i denna takt?!

Vår granne hade träffat ett ungt tyskt par med sin 14 månaders dotter hos Dr Saladin,

när de var där för att checka upp sin son.  Den tyska mamman mådde inte bra och hon hade troligtvis Dengue feber.

När de nästa gång stötte ihop med pappan och dottern på en restaurant i närheten av vårt boende verkade både han och dottern må väldigt dåligt varpå min granne frågade om han var ok och hur hans fru mådde

Han bröt då ihop och berättade att hans fru dött i bungalowen samma morgon och att hon fortfarande låg kvar där, han bad om hjälp med dottern som bara grät.

Han försökte få hjälp att flytta sin fru till ett sjukhus eller dylikt men det gick inge bra, de tog hand om dottern som bara grät och bad honom följa med till vår Resort för att ytterligare kunna hjälpa honom. De var själva väldigt chockade.

De kom till Slow Down varpå de och vi andra som bodde där försökte hjälpa dem så gott det gick. Vi tog hand om dottern första dagen och mina grannar hjälpte pappan så gott de gick. Vår granne pratade tyska flytande så det underlättade väldigt

Vi var alla mycket tagna av denna situation, den lilla flickan ropade på sin mamma hela tiden och pratade bara tyska så det var inte helt enkelt med tanke på vad hon varit med om

Jag pratade med barnakuten i Sverige för att få råd och vägledning så efter mat och bad fick hon återgå till sin pappa som förövrigt också hade Denguefeber. Men det var ändå bättre att få vara nära honom.

Det var en tryckt och dämpade stämning hos alla, vi fick verkligen en tanke om hur skört livet är.

Den tyske mannen berättade att Dr Saladin tagit prover och insett att mamman var väldigt sjuk varpå hon beställde en ambulans som tog henne till sjukhuset på Koh Lanta.

Där fick mamman sådan ångest att hon tog ur droppet och tog en taxi hem till mannen och barnet mitt i natten. Han blev upprörd av att hon åkt från sjukhuset men hon vägrade att åka tillbaka. På morgonen låg hon död i sängen.

Jag sänder en tanke till honom och hans lilla dotter och vet nu att mamman är tillbaka i Tyskland och har fått sin vila.

Ta vara på de små tillfällena också, just de kan vara de stora.

//Lena

Hej alla pa Improveme...

Tillbaka till verkligheten i sma steg...jag har nu bilat med mina tjejer o Acke (min fd man) till Phuket for att besoka barnhemmet dar och lamna alla vara insamlade saker till dem. Har stannat pa ett internetcafe for att checka kartan till dem och var tvunget att skriva nagra rader...

Aterkommer under kvallen

Kramiz Lena

Har svårt att ladda upp text och bilder härifrån Koh Lanta...

//Lena

Här på Koh lanta har mycket hänt de senaste två veckorna.

Jag har fått uppleva sorg, rädsla, glädje och insikt på väldigt kort tid.

Ska försöka återge de i mina inlägg idag och framöver...måste sortera allt som hänt.

Har äntligen fått igång min dator samt uppkoppling så nu är jag tillbaka.

Många kramar till där hemma i svedala...

Fick en helt underbar start på dagen. Mötte Mia - som är gympa lärare och personlig tränare i Stockholm - vid bassängen kl.7,00. Vi började lite smått med övningar som en start på vad som komma skall...nu är det dax för mig att börja träna igen.

Simmade några längder, sprang i vattnet och sedan några balans/muskelövningar. Älskar att träna i vatten, det är så skonsamt för kroppen.

När klockan var 7,45 väckte jag Trixi för att åka och käka frukost med bara henne. Vi valde ett franskt bageri som ligger i närheten av skolan.

Vi tog var sin kaffe latteunderbart gottmed rostat bröd, marmelad och färskpressad juice.

Mysigt att bara få umgås med en dotter i taget ibland.

Roxanna är barnvakt åt en liten kille på 8 månader när resten av familjen är på snorkeltur, så hon har händerna fulla.

Maxinne och jag myser och snart ska vi hämta Trixi igen. Idag ska hon ta med sig en kompis för att träna på dans som ska visas upp på fredag i Salan.

Må så gott

//Lena

Kolla musikvideon med Trixi och Rena Rama...Låten har satt sig på min hjärnan redan!!!

http://www.youtube.com/watch?v=6Kb-3ENeD0c

Må så gott

//Lena och Trixi utan Dixi

Fredagsmys

Sitter nere på Slow Down med Trixi som har beställt en lime shake och ett fat med pommes frites (Ja, det är sant Mattias att hon fått det hahaha).

Varje fredag så har Trixi avslutning på Lilla Svenska skolan med ett uppträdande i Salan

(ett  slags uterum)  och så sjunger de den Thailändska nationalsången tillsammans sedan är det helg även för henne.

Maxinne tar en eftermiddagstupplur och Roxanna har gått för att hämta tvätten. Klädförrådet har börjat sina för tjejerna.

Otroligt skönt att lämna in tvätten för 40 Bht per kilo och få den färdig struket, ung 10 sek för 1 kg torr tvätt!

Jag åt glasnudelsallad till lunch och den var spicydet mesta maten här är spicy, frågan är bara om den är mycket spicy eller väldigt mycket spicy :-D

Jag har börjat äta personal maten här på Slow Downs restaurang, det kan bestå utav allt från grönsaksgryta med ris via grillad småfisk som man äter allt på till lever och njurgryta, allt fantastiskt  gott!

Ungarna vägrar att dela maten med migi alla fall levergrytan :-D

Annars njutet de lika mycket som mig över den thailändska maten.Happy hour på Slow Downdå måste du prova en  Frozen Strawberry Daiquiri gjord av Nui

Märkligt är att även om vi är här och tar det väldigt lugnt så är fredag fortfarande fredagNågot speciellt!

Nu är det dags för Fredagsmys om det så är det sista jag gör..

Ha en mysig fredagskväll

//Lena

<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />

Har nu varit här en vecka drygt och börjar förstå att vi inte är på en tvåveckors utan ska stanna nästan 3 mån.

På Slow Down där vi bor har jag träffat mysiga människor som är väldigt olika på alla sätt utom ett:

De vill alla hitta en balans mellan det inre och det yttre. Att ha det materiellt sätt bra men må dåligt på insidan är numera en folksjukdom i Sverige.

De som bor här på deltid är inte här för att skaffa sig solbränna eller mer materiella saker utan vill hitta lugnet och tiden att umgås. Att sitta och lyssna på sina barn utan avbrott för mobiler el stressen utanför eller att ha tid för varandra. Hur många gånger har man tid för att sitta och prata och verkligen höra varandra. Här är det också en skön blandning med åldrar... Det finns mer tid för det mesta här, kanske för att Thailändarna färgar av sig på oss med sitt ostressade sätt. För dem är många saker som vi blir stressade av helt oviktiga för dem.

Jag kan utan stress sitta en timme och titta ut över havet utan att ha dåligt samvete för någonting!!! De trodde jag aldrig jag skulle kunna göra!

Det har heller aldrig varit så lätt att få Beatrix att göra sina läxor som här. Hon gör dem utan att jag ber hennedet har nästan aldrig hänt förut! Tjejerna saknar naturligtvis sina kompisar men det råder vi snart bot pådet blir kompis invadering snart!!! Mera tjejer till Koh LantaStackars Mattias kommer att bo med 7 eller 8 tjejer hahahaha.gud vad bra han kommer att ha det.

Kram från ett varmt Slow Down

//Lena m xxx

<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />

Svar till Tomas och alla andra som skrivit till mig...(se Tomas inlägg längre ner)

Haha...du får gärna sticka ut hakan.

Genom de 27 år jag varit mamma så har dessa rön ändrats under tidens gång.

Lika så om bebisarna ska sova på mage, sida el på rygg och alla rön har haft vetenskap bakom sig...detta har kommit och gått och kommit tillbaka igen.

Jag har varit med i amningsjouren under några år eftersom många unga kvinnor inte har haft någon att fråga om sina problem under amningstiden.

Många gånger har jag fått frågor om varför tex bebisen sover mycket längre om de (mamman) har druckit ett par glas vin.

Min yngsta dotter var allergisk mot komjölkom jag åt eller drack något som innehöll komjölk så blev hon omedelbart sjuk. En gång på en flygning från  Luleå så åt jag en liten Plopp och ammade henne, hon kräktes och fick svårt att andas. Då talade läkaren om - som vi enare fick hjälp av - att det fanns skummjölks pulver i Ploppen. Det går alltså över från mammans mjölk till barnet...

Varför skulle då inte alkohol föras över samma väg?!

Om jag är utbildad läkare...nej! men jag har fått lära mig hemifrån att ha helt vanligt bondförnuft och våga ifrågasätta fakta, de kommer man långt med.

Fakta är trots allt vad några människor har gemensamt kommit fram till genom olika försök att lösa gåtor.

Jag har under dessa år lärt mig att lita på min kvinnliga intuition och sovra bland alla rön.

Jag hamnade på en fest hos en professor en gång som sa att även fil hade alkohol...vi hade en otroligt lång och intressant diskussion ...tyckte vi båda! :-D

Ibland så glömmer vi att låta det sunda förnuftet råda. Jag har velat ge mina barn den bästa starten som är möjlig att ge dem och om det innebär - för mig - att inte dricka alkohol eller att inte röka så gör jag gärna det under denna första och korta period i livet...

Ledsen men mig får du inte att ändra mig på denna punkt Tomaskanske andra !?:-

Kanske just därför att en utav mina döttrar fortfarande är i livet, att jag vågade lita på min intuition istället för läkarens utlåtande . De skrev tom i journalerna att jag var en jobbig mamma. Det är jag stolt över i dag!

Ps. Varken min mamma,mormor el systrar har kommit på tanken att dricka vin samtidigt som de ammar.Ds

Du är fortfarande välkommen att flytta in hahahahahaha.om du får för min make ;-D o din fru.

Må så gott

Lena

Tomas inlägg:

Amma och dricka vin...
Hehe... Nu du Lena, sticker jag ut hakan. <?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />

Men milde tid!, Vi måste väl ändå sätta saker i sitt rätta perspektiv.... Mängden alkohol som går över i bröstmjölk efter ett glas vin är som tidigare nämnts fullständigt försumbar.... Det är INTE att ge sitt barn alkohol.

Nej jag vet, Jag är man så jag ammar inte, så va fan vet jag? Well jag har i alla fall två ytterst välmående döttrar  på 9 och 11. När de var små så både läste jag  på och diskuterade det med ett antal läkare och andra förståsig påare.

 Det märkliga i sammanhanget är att de som var mest emot det var de som hade mindre eller lekmannamässiga kunskaper. Det är min och i huvudsak läkarveteskapens uppfattning att det inte är på något sätt är skadligt för barnet.

Då pratar jag om ett normalt förhållande till vin. Ett övermått av detsamma är inte bra för någon, varken barn eller förälder. MEN om man har ett normalt förhållannde till vin så finns det ingen anledning att ändra det när man ammar. Ett glas vin till maten eller motsv har ingen som helst betydelse... Man ska givetvis inte vara full när man sköter ett barn, men det är väl inte det vi pratar om. Ett glas vin är knappast något en vuxen människa blir full av.

Faktum är att de flesta med en normal kroppsvikt/blodvolym kan dricka ett glas vin och sedan köra bil utan att bryta lagen om rattonykterhet. Nej, här har vi istället skapat ett moraliskt förhållnings- och synsätt som färgar vår förmåga att tänka logiskt, vetenskapligt och sakligt...

Titta så illa det ser ut... Det kan vi väl inte tycka är ok...? Jodå... det kan vi visst... Om vi lyfter blicken  bortom de moraletiska pekpinnarna och översystematiska påbuden och istället försöker tänka sunt, logiskt samt med en smula objektivt ifrågasättande av alla nya förhållningsregler så inser vi nog att det är inget annat en en gigantisk storm i ett........vinglas!

Ha det bra Lena... får jag fortfarande flytta till dig?? :-)

Allt sedan jag var 18 år och gjorde jag min första tatuering har jag vetat att jag skulle pryda min kropp med en till...<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />

Som 18 åring levde jag fortfarande i Boden och var på visit hos min släkt i Stockholm. Jag hade långt innan min resa planerat att besöka Doc Forrest i Aspudden, som redan då var en känd tatuerare, för att göra en personlig tatuering. Den skulle bestå av små teatermasker, en glad och en ledsen. Den glada i gult som solen och den ledsna i blått som blues.

Det avspeglade mig så som jag var då, antingen på eller av.

När detta var gjort och jag vände hem till min familj så var jag väldigt nervös inför mina föräldrars kommande reaktioner. De var väldigt konservativa, allra helst min pappa.

När min pappa upptäckte min nya smyckning vid middagsbordet så lyfte han inte ens blicken från tallriken och sa med mörka röst: Jag hoppas för din skull att den där går att tvätta bort! Resten är historia

Jag har aldrig svettats så mycketoch det var inte för att det är så varmt i Boden som ni säkert förstår

Nu kan jag göra min andra tatuering utan att svettas för min pappas stränga blickar utan nu svettas jag pga värmen här på Koh Lanta.

Denna tatuering är en Lotusblomma med en stam och blad som symboliserar Moder-Liv och navelsträngen. Bladen är mina barn och deras namn är skrivna på Thai.

Längst ner så står det x på Tai och det står för möte, korsning, vägval mm och när tatueringen var klar så berättade tatueraren att X var hans namn på Thai!!!

Hela tatueringen är gjord med bambusticks och nålar så som man tatuerade från första början. Den tog fyra och en halv timme att göra.

Är så glad att den pryder min 47 åriga mammamage.

Må så gott där hemma.

//Lena

Stiger upp kl 7,20, äter frukost på stranden klockan 8. Sedan bär det av till skolan med Trixi. Idag hade de gymnastik på stranden som avslutas med ett avsvalkande bad...det är någonting annat än en gympalektion i Sverige de :-D...<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />

I går besökte vi en mysig strand Relax Bay, där vi hittade ett par jättesmå uttorkade kattungar som vi tog med oss till en kille (En Fransman som arb som kock) som arbetade i närheten. Han lovade att han skulle ta hand om dem...Fransmannen hade en enorm samling av snäckor som alla kockar som bott i huset samlat ihop under många år. Vi fick välja ut några underbara snäckor som han själv hade plockat i havet...hoppas vi får med oss dom hem denna gång.

Förra gången tog de dem i tullen...!

När vi sa by by till honom hade vi så svårt att lämna kissekatterna, de var helt underbara...

Men vi fick nöja oss med snäckorna.

Efter att ha kört TucTuc halva dagen (insmort i sp 30 från Nimue) så var ändå min högra sida helt rödbränd. Nu har jag beställt sp 65 på apoteket. Finns inget värre än att bränna sig

Kan varmt rekommendera hela serien med solskyddsprodukter från:

NIMUE.

För ansiktet : Sun-C Spf 20

För kroppen: Sun-C Body Spray Spf 25

Efter sol och bad: Sun-C After Sun Hydrator

Må så gott

Lena

Dag två på Koh Lanta...idag är det verkligen hett!

Starten på dagen innebär att vi äter frukost kl.8 på lilla restauragen på stranden.<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />

Vi har stående frukost bestående av yoggi m musli, stort fat av färsk frukt och te eller iskaffe med en croissant till.

Helt underbart tyst bara vågor som vi lyssnar till... vi äter oftast frukosten helt i tystnad.

Sedan bär det iväg med Trixi till skolan skjutsad i min lilla limegröna TucTuc.

Idag fick vi besöka tandläkaren på vägen eftersom Roxanna hade värk i en visdomstand.

Det slutade med att hon fick dra ut den eftersom den var inflammerad. Det var en otroligt fräsch klinik och de var både dukiga, trevliga OCH billiga!!!

Ska nu arbeta lite innan jag äter lite lunch bestående av SumTam och Sticky rice.spicy papaya sallad och ett speciellt klibbigt ris som är supergott.

Återkommer i kväll

Het kram :-D

Lena

Hej allesammans....

Nu är det ett dygn sedan vi kom till Koh Lanta och Slow Down resort.

Trixi har haft sin första skoldag på Lilla Svenska Skolan som verkar ha gått bra.

Jag har hyrt en Tuc Tuc som jag kör henne till och från skolan med, funderar på att starta taxiservice här :-D skulle säkert gå fantastiskt bra haha...

Maxinne har sovit halva dagen (hon hatar tidsomställningar)och Roxanna har letat efter tandläkare( visdomstand som spökar)...men annars är allt helt underbart.

Ca 35 grader varmt med en lätt bris som gör det underbart att vara här och slippa kylan och snön hemma i Svedala...

Det har inte regnat här sedan första dagarna i januari så det är brist på vatten. Igår fanns det inget vatten under hela eftermiddagen. Sådana saker som man inte tänker på hemma när man kan ta sig en dusch när som helst man behagar.

Snart så ska jag både videoblogga och lägga upp lite bilder från oss.

Må så gott

En varm Lena

I höstas genomförde Pistill sin första utbildning tillsammans med Åsa Kullberg och som blev mycket lyckad.<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />

I bifogad inbjudan finner du två nya kurser som går av stapeln i mars. Om du har några frågor är du varmt välkommen att kontakta Tina eller Åsa.

Vänliga hälsningar

Tina genom Lena Swanberg

Pistill

Drottninggatan 100

111 60 Stockholm

Tel: +46 8 411 66 66

Mobil: +46 70 729 61 96

E-post: tina@pistill.se

Hemsida: www.pistill.se

Har du planer på att skaffa eget boende i Stockholm?

Checka denna sida. www.insteget.se

Jag som mamma till fyra döttrar vet att runt 20-22 års ålder börjar suget bli starkt efter ett eget boende. Jag fick nys om detta projekt och blev nyfiken. Låter klart intressant för min dotter som står på tur att flytta ut. 

Finns även en FB profil om detta...Notar Hammarbysjöstad

Ha en riktig skön fredag...

Vi kanske ses på After Work på Melanders Fisk, Dalagatan

//Lena

Jag har en god vän Marie Hejdenberg (Boinks leksakstant) , hon har en bror - Mikael Andersson-  som jag har beundrat på distans under flera årnu har jag läst hans bok och har kommit att beundrar honom ännu mer.<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />

Jag funderar på hur vissa människor låter sig slås ner av att man inte är snyggast, störst bröst eller perfekt näsa när en kille som Mikael kan få sitt liv att bli värdefullt och fullt utav liv?! Därmed inte sagt att allt kommer som ett brev på posten

Alla ni där ute skulle behöva läsa denna bok som inspirationskälla och för att få distans till livet, kanske att bli uppmärksam på vad som är viktigt.

Utdrag ur Armlös, benlös men inte hopplös

Idag vet jag att även om det ibland kan se mörkt och besvärligt ut, finns det ändå hopp och möjligheter. Det kan just då vara svårt att se det ljusa, men bara vetskapen om att det finns möjligheter hjälper mig att orka ta mig genom en svår period eller upplevelse.

Ibland får jag frågan om detta innebär att jag nu också accepterat de omständigheter som orsakade mina skador och det som barn tvingades till i protesutvecklingen tjänst.

Är jag vid en punkt i livet där jag fullt ut kan säga att jag har kommit över allt det jag känt varit så orättvist och inte längre känner bitterhet och ilska?

Svaret är nej, jag kommer aldrig att acceptera det. Men jag har lärt mig att leva med det. Bitterheten hjälper mig inte. Ilska och vrede bryter bara ned och förstör. Och varför ska jag låta något jag inte kunnat påverka begränsa mitt liv och mina möjligheter ytterligare???

Däremot tar jag mig rätten att behålla det som en konstruktiv kraft i livet. En låga som aldrig slocknar och som driver mig framåt. Jag har försökt att omvandla den energin som fanns i vreden till något kreativt istället.

 Bästa sättet att besegra omvärlden är att bevisa att de hade fel

//Mikael Andersson

Allt går om man har viljan...

Kramar Lena