"För bening för att sova skönt"

Nu är det över ett år sedan du lades in, hur var tiden på kliniken?
– Jag lades in på den barnpsykiatriska avdelningen i Västerås. Jag har aldrig känt mig så ensam som där. Både ytterdörrar, fönster och till och med toalettdörrar var låsta. Jag fick bara gå ut på baksidan i sällskap med en vårdare. Om jag skulle gå längre sträckor skjutsades jag i rullstol. Ifrån den dagen när jag gick med på att läggas in var jag inställd på att bli frisk, trots brist på motivation. Jag orkade inte må så fruktansvärt dåligt och den insikten fick mig att börja äta igen. Ingen kan någonsin förstå hur ruttet man verkligen mår när man svälter sig själv. Inläggningen blev min vändning och det som fick mig att börja min resa tillbaka till livet igen. Jag skulle inte ha klarat det själv.

Hur såg en typisk dag ut när det var som värst?
– Jag vaknade ofta med en djup suck när jag insåg att en helt ny dag låg framför mig, jag ville bara somna om och drömma mig bort ifrån allt elände. Jag låg kvar i sängen så länge som möjligt. Det kröp i hela kroppen, i skinnet och jag var konstant trött. Men jag för benig för att kunna ligga skönt, jag vände och vred på mig, men ingenting hjälpte. Koncentrationsförmågan var nära noll, jag kunde knappt läsa och hade svårt för att hänga med i filmer och i samtal med andra. Huvudet var helt segt, jag tänkte långsamt och jag kände mig otroligt dum och trög.


Hur mår du idag?
– Idag mår jag väldigt bra. Jag trivs med mig själv och känner mig starkare än någonsin. Jag inser att jag är värdefull för den jag är, oavsett vad jag presterar eller inte. Alla krav, måsten och tvång är helt ute ur mitt liv och jag känner stor glädje och ny energi. Jag kan slappna av och njuta av livet på ett helt annat sätt än under alla mina år med ätstörningar. Jag kan äta det mesta och får mig tillräckligt mycket mat för att jag ska kunna må bra. Samtidigt vet jag att jag fortfarande har en del bitar att jobba på. Exempelvis är jag fortfarande överdrivet försiktig med fett. Men jag tror inte att jag kommer att trilla dit igen, nu är jag är så pass trygg i att äta regelbundet.


Många föräldrar och kompisar känner sig hjälplösa för de inte vet hur de ska hjälpa deras dotter/vän som säger att hon inte har problem med maten. Vad kan man som anhörig göra för att hjälpa personen ifråga att inse att hon inte mår bra?
– Det värsta man kan göra är att ta ut sin oro i form av ilska och bli arg på personen som inte äter ordentligt. Börjar man bråka om maten får det oftast bara motsatt effekt och leder till att den "drabbade" drar sig alltmer undan. För att få kontakt och kunna hjälpa sin dotter/son gäller det att försöka sätta sig in i sjukdomen och försöka förstå den sjuka. Min mamma läste på en massa om sjukdomen och kunde på så sätt lättare finnas till hands för mig, eftersom att hon kunde förstå mina reaktioner och hur jag kände bättre.

– För att få personen att inse att den är sjuk, bör man ta med han/henne till en läkare eller liknande. Det spelar oftast ingen roll att ens föräldrar påstår att man är sjuk, dem är ju ändå alltid så pjåskiga och rädda om en, så man tror dem inte. Det krävs att en utomstående, sakkunnig som uttalar sig. Den som är sjuk gör vad som helst för att dölja sina matvanor. Skulle personen erkänna sig sjuk skulle han/hon mer eller mindre tvingas att ändra sina matvanor och då riskera att bli tjock, vilket är en oerhörd rädsla. Mina föräldrar lyckades ändå få mig till en läkare på Ätstörningsenheten, eftersom att de inte direkt sa att jag var sjuk, men att jag nog ändå borde gå för säkerhets skull. Jag hoppades på att där kunna få motsatsen bevisad – att jag var frisk, och få slut på allt tjat, men så blev det alltså inte.




Namn: Birgitta Jörgensen (Gittan)
Ålder: 22 år
Bor: Just nu i Västerås, men blir snart inneboende hos min syrra och hennes pojkvän i Stockholm, tills vidare, där jag ska plugga.
Gör: Arbetstränar på H&M i Västerås city sedan i maj efter att ha varit sjukskriven i över 1 år. Nu till hösten ska jag börja plugga till psykolog på Karolinska Institutet i Stockholm.
Blogg: www.gittansvarld.blogspot.com